Om Shahrokh Zamani, byggnadsmålare och facklig ledare. Dömd till 11 års fängelse !


Läs informationen och Shahrokhs brev från fängelset. För informationen vidare till internationellt ansvariga i alla fackförbund !

26 Oktober 2012

Till alla fackförbund och människorättsorganisationer.

Shahrokh Zamani, en medlem i Follow-Up Committee to Set Up Free Labour Organisations in Iran och Painters’ Union of Tehran, är en popular och välkänd facklig activist som genom ett brev skrivet I Tabriz-fängelset vädjar till oss om att göra hans röst hörd internationellt.

Zamani arresterades den 5 juni 2011 och blev dömd till 11 års fängelse. Hans brott var att försvara arbetarnas rättigheter och skapa en fackförening. Som vanligt har man inte rubricerat domen som så utan konstruerat domskälen som ”propaganda mot regeringen” och liknande. Under fängelsetiden har Zamani blivit utsatt för svår tortyr och grymhet. Han är nu hållen i det ökända Rajai-Shahr fängelset.

Zamanis brev bifogas här; genom att läsa det förstår man under vilka förhållanden han lever. Det som händer Zamani är just vad som alla politiska fångar och arbetarledare får genomlida. Vi ber er att hjälpa till att stödja Shahrokh Zamani på alla sätt ni kan. Ni kan skriva till Islamic Republic of Iran och protestera mot arresteringarna, fängslandena och tortyren av fackliga ledare och begära frigivande av Sharokh Zamani och andra arbetaraktivister.

Samtidigt som vi tar upp Zamanis fall vill vi påminna om ett några andra aktivister: Reza Shahabi, styrelsemedlem i Union of Workers of Tehran and Suburbs United Bus Company; Mohammad Jarahi och Behnam Ebrahimzadeh, medlemmar I Follow-Up Committee to Set Up Free Labour Organisations in Iran; Rasoul Bodaghi, medlem i Teachers’ Trade Association; Abdolreza Ghanbari, en lärare som arresterades 2009 och är i fara att dömas till döden och ännu många arbetare, lärare och andra som är fackliga aktivister eller deltar i sociala rörelser och som därför fängslats och förföls på olika sätt.

Vi väntar på ert svar och ert stöd.

Campaign to Free Jailed Workers in Iran
Shahla Daneshfar
shahla_daneshfar@yahoo.com, http://free-them-now.blogspot.com/

Shahrokh Zamani Defence Committee
freeshahrookh@gmail.com;http://www.chzamani.blogspot.com/

Campaign to Free Political Prisoners in Iran
Sarvar Kardar
freepoliticalprisoners@googlemail.com;http://www.iranpoliticalprisoners.com/

Mission Free Iran
Ahmad Fatemi
missionfreeiran@gmail.com; http://missionfreeiran.org/


Ett brev från Shahrokh Zamani, arbetar-aktivist, från fängelset.

Till alla fackförbund och organisationer för mänskliga rättigheter:

Var vänliga att lyssna till min vädjan !

Jag är Shahrokh Zamani, medlem i Tehrans Målareförbund och i stödkommittén för bildande av fria arbetarorganisationer i Iran. Jag har bott och arbetat i Tehran i 30 år. Den 5 juni 2011 när jag var i Tabriz för att besöka mina föräldrar, blev jag olagligt arresterad av agenter för underrättelsetjänsten utan anklagelser, bevis eller dokument. Efter fyrtio dagar av både psykisk och fysisk svår tortyr blev jag förd till Tabriz centralfängelse. Under dessa 40 dagar av illegal förvaring inledde jag en hungerstrejk för att protestera mot min situation och förlorade 27 kg. Jag avlade aldrig någon bekännelse. Trots faktumet att det inte fanns det minsta bevis mot mig och att förhörsledarna aldrig fick en rad av medgivande eller bekännelse ur mig, så åtalade the First Branch of Revolutionary Court of Tabriz mig för ”spridande av propaganda mot regeringen och formerandet av socialistiska grupper” vilket innebar ett straffvärde på minst 11 år. Det var uppenbart i processen att jag hade förnekat anklagelseakten från början till slut vilket visar på de falska och konstruerade brottsangivelserna. Jag frågade den presiderande domaren efter bevisningen mot mig och om rättfärdigandet av en så lång fängelsedom mot mig, till vilket han svarade: Vem tror min herre att jag är ? Jag är inget annat än en underordnad i ett hierarkiskt system.”

Tabriz-fängelset är ett av de mest ökända fängelserna. Bekant för sina våldsamma och mordiska vakter. Vakterna är ökända för sina inhumana, skoningslösa och olagliga metoder. Fångarna har inga rättigheter såsom bevakade permissioner, dagspermissioner eller villkorliga frigivanden. Även boklån är helt under kontroll av fängelseledningen som utsätter fångarna för en myriad av den absolut värsta fysiska och psykiska tortyr. En av de värsta formerna är lössläppandet av de mest våldsamma fångarna (vanliga kriminella) bland de politiska fångarna. Då det inte finns några regler om detta så går det inte en dag utan några utbrott eller problem mellan de här två grupperna. I en cell på 20 kvm finns 21 bäddar och det är vanligtvis 40 fångar. Det är alltid åtminstone 7 våldsamma vanliga kriminella bland oss för att plåga och spionera på oss.

Politiska fångar är placerade i nära kontakt med de som har AIDS och Hepatit, vilket tillsammans med trakkaserierna från vakterna är mycket påfrestande. 2011 förflyttades jag från min cell, vilken jag nu betraktar som himmelsk jämfört med vart de sände mig. Jag anser nu bestämt att de sände mig till sektion 12 för att tortera mig. Det var ett område satt I karantän reserverat för de farligaste kriminella. något man kunde stå ut med I tre dagar allra mest. Sedan blev jag tillsammans med Jomhour Azgoch från P.K.K. förflyttad till sektion 15, Methadone-avdelningen till en cell med 50 människor som hade AIDS och hepatit. Vi inldde en flera dagars hungerstrejk i protest.

Under våren 2012, trots att jag inte begått det minsta regelbrott, förfalskade myndigheterna dokument som sade att jag förberett en flykt och jag flyttades till Yazd. Jag bemöttes vänligt där men jag blev sedan anklagad för att ha läckt information om förhållandena inne i fängelset till yttervärlden och blev återförd till Tabriz behandlingsavdelning sektion 8. Där skrev vi politiska fångar 14 artiklar som belyste frånvaron av rättigheter såsom dagspermissioner villkorliga frigivningar, fysisk motion och praktisk yrkesutövning.

Så fängelseledningen tvingade de vanliga brottslingarna att framföra klagomål mot mig och några andra. De sa att vi förolämpat Ledaren Ali Khamenei, svurit åt de vanliga kriminella och uppmuntrat andra arbetarfackliga fångar att strejka. Denna anklagelse togs på allvar och jag blev földaktligen flyttad till Rajaei Shahr Fängelset nära Karaj.

Herr Ahmad Shaheed:

Trots min familjs klagomål till legala institutioner inklusive Ledarens ämbetskontor och Högsta domstolen för mänskliga rättigheter var jag fortsatt utsatt för hot och övergrepp och fick fortfarande inga svar, bara förhalningar. Jag kommer ihåg att jag talade om för min advokat om några av de hot som dessa institutioner efter påtryckningar riktat mot min familj. En Högsta Domstol-expert sade sorgset att anklagelserna mot mig var fruktansvärt orättfärdiga och att det inte fanns det minsta legalt stöd för domaren att ge mig ett så hårt straff. En islamisk mänskliga rättigheters-person sade till min fru att det fanns något hon kunde göra för min situation eftersom domen hade avgjorts och beställts av de styrande högre upp. Hennes enda hopp skulle vara att kontakta och referera mitt fall till internationella mänskliga rättigheter. Domaren som var tvingad att leverera min dom baserad på tre anklagelser sade efter domen att han bara var en underordnad i sådana komplicerade fall och bara hade en underkastelseposition i förhållande till Ledarna..

Det enda hoppet vi politiska fångar nu har är organisationerna för mänskliga rättigheter.

Slutligen vill jag understryka att myndigheterna och underrättelsetjänsten har hotat mig till livet både direkt och indirekt: Genom förgiftning; utsatt mig för fångar med AIDS; för mentalt sjuka, våldsamma och farliga fångar; tvingat fångar runt mig att uppmuntra mig till flyktförsök för att kunna skjuta mig. Jag har försökt avskilja mig från sådana fångar efter att de blivit avslöjade. Några goda och vänliga vakter i fängelset har varnat mig för dessa och föreslagit att jag använder Herr Emanis exempel, en maskinist, för att visa att det inte längre är möjligt för vakterna att hjälpa fångar att fly och att jag ska vara försiktig och se upp beträffande sådana förslag och aktiviteter. Så jag talar om för alla att om jag skulle dö i fängelset av någon anledning, så är det ett verk av myndigheterna.

I hopp om en mänsklig framtid utan diskriminering och grymhet skakar jag era händer och tackar er i förväg för allt ert hårda arbete. Jag tackar er väldigt mycket.

Shahrokh Zamani
Fånge vid Rajai Shahr, Iran
Oct 20, 2012